Farligt att vara kvinna med “manliga” intressen

När jag var runt 19  “kom jag ut” som nörd. Jag hade hittat mig själv och skulle frånomed nu vara stolt över mig själv istället för att förneka mitt sanna jag.  I så många år hade jag försökt passat in med dom “vanliga” tjejerna.Försökte tvinga mig själv att tycka om att shoppa kläder,skor och väskor någonting jag totalt misslyckades med…ständigt.De är de tråkigaste jag vet. Shoppa teknikprylar är därimot en annan femma.  Jag kunde helt enkelt inte låta bli att sätta ett starwars klistermärke med texten “may the force be with you”  på insidan av en partyhandväska för att känna mig mer bekväm. De var ingenting någon såg men jag kände mig mer komplett.

När jag var 13-14 så spelade jag väldigt mycket CS, det var då alla mina tjejkompisar började sminka sig och intresserade sig mer o mer för killar.  Jag försökte få dom att få upp ögonen för det jag fascinerande mig  över just då  nämnligen spel men intresset fanns inte där och de var jag som var den “konstiga” . Jag började spela i smyg.  De sista synliga nörddelen av mig var när jag hittade massa “sylappar” iform av turtles. Jag sydde på dom på ett par  jeans och tänkte “FAN VA HÄFTIGT”  de var sista gången jag i mina ungdomsdagar bar ett “nördigt” plagg.  Jag hade dom på i 15 minuter. När gick över till kompisen som jag alltid tog sällskap med till skolan såg dom så blev det “HAHAHA vad har du på dig?!”   Jag sprang hem och bytte om sen beslöt jag mig själv för att vara någon jag inte var. De var inte okej att vara tjej och nörd.De var inte killarna som inte tyckte de var okej utan de var tjejerna och jag var ju tjej jag ville vara accepterad och vara precis som alla andra. Jag gjorde allt när ingen annan såg.. i smyg grottade jag mig ner i spelensvärld min drömvärld min flykt från verkligheten, det var där jag hörde hemma. Tror inte ens mina bröder visste om mitt intresse förens nu i äldre dagar. Men jag var ofta inne på deras rum o pillade på deras sparade filer på deras konsoller. (OPS)

Jag har aldrig varit så lycklig som jag var dagen då jag accepterade mig själv. Jag började blogga och göra videor på youtube om spel som 20 åring.  Började synas och höras mer. Jag älskade de. De var jag. Sen kom alla troll, killarna jag dejtade tyckte jag var “cool” som var tjej och vågade ibörjan… sen kom frågeställningarna “ska du verkligen? har du sett vad folk kommenterar? alla fokuserar bara på ditt yttre”  “Du är snygg och trevlig men varför slösar du bort ditt liv framför spel och internet vänner? ut i världen träffa riktiga människor.” folk på forum skrev hur ful jag var hur oduglig jag var, killkompisarnas tjejer började skriva till mig “du gör allt bara för uppmärksamheten, du gillar inte spel på riktigt. Du vill bara åt våra killar ditt as” .  Jag tog en brejk från socialamedier, bloggandet allt i ett år. Alla dessa “folk fokuserar bara på ditt yttre och att du är tjej de är de som gör dig intressant” fick mig att ge upp   JAG SOM ALDRIG GER UPP. Jag skrev i en bok. ” jag vill inte vara tjej jag vill inte vara tjej jag vill inte vara tjej varför är jag tjej”

Jag började studera till Sjuksköterska, någonting jag heller inte ville. Jag ville jobba med något actionfyllt något farligt men omvärlden talade om för mig som omtänksam kvinna hur bra jag är med människor och hur bra jag var inom vården. Jag pluggade ett år  sen la jag den karriären på hyllan. Familj och vänner blev frågande “varför?!”  “men ta en brejk o studera igen klart du ska bli sjuksköterska”   Jag flyttade till stockholm och blev väktare. Ett av de bästa jobben jag haft, trivs så jävla bra. Jag får vara serviceminded, jag får vara social,jag får hjälpa väldigt mycket människor som ingenting har, jag får lösa problem, jag får lösa konflikter, jag får åka på larm.  MEN  jag är kvinna. en av få på mitt kontor.  “var försiktig”  “är du aldrig rädd?du som kvinna är så utsatt. ” “Va?! konfronterar DU som kvinna aggresiva obehöriga på objekten själv? får du som kvinna ens gå själv? ”    får samtal i från släktingar “kan du inte bli sjuksköterska istället, det är så farligt att vara kvinnlig väktare” “det är otäckt att veta att du är ute om nätterna bland skumma typer”   JAG ÄR INGEN JÄVLA MES BARA FÖR ATT JAG ÄR KVINNA!

10647197_10154649235250584_6111302969279939969_n

Jag må ha mer gemensamt med en man, jag trivs bäst med män men jag råkar vara en kvinna.Jag är på riktigt och jag försöker inte vara någon jag inte är och nej tjejer jag vill inte ligga med era killar. Jag önskar att jag kunde tala om för alla unga kvinnor med “ovanliga” intressen hur unika och fantastiska dom är och att dom ALDRIG ska skämmas över sitt sanna jag.

Nu har en person skapat en tråd på 4chan där han/hon påstår sig ha nakenbilder på kvinnor inom spelvärlden i sverige där bland annat jag är nämnd. Först o främst finns de inga nakenbilder på mig sen förstår jag inte vad som är så fascinerande med kvinnokroppen. Ska min kropp vara något speciellt?!  Nopp.   Så allt jag har o säga till denna person är :

10703521_10152520206073409_4489954512314200804_n

 

En ny App från skaparna av ZombieRun.

Jag är en person med fantastisk fantasi, jag lever mig in i situationer. Motiverar mig själv med många situationer och händelser från spelvärlden.  Jag älskar Zombierun  , appen som verkligen motiverar och väcker liv i fantasin.  Det bästa är att dom fortfarande jobbar med appen och dom förbättrar appen fortfarande, nu ska de komma ut eller har kommit ut en intervallträningsfunktion säkerligen blir ju jagad av zombies under spurtningarna. KAN DE BLI BÄTTRE ÄN SÅ HÄR?!

Här kan du läsa mer om Zombierun .

Skaparna bakom Zombierun har nu gjort appen “The Walk ”  som just nu är på extrapris på android iallfall säkert  för er med äpplen med.

The walk fungerar på samma sett som zombie run fast utan zombies, du är en karaktär i en berättelse och när du går så går din karaktär en rutt på en karta, när du har gått ett tag så når du en milstolpe där du kan höra fortsättningen av din berättelse =  bra, peppande, du kommer vilja gå mer. Den räknar samtidigt dina steg under promenadens gång och hur många minuter du har gått.  I början är ett “kapitel” ca 30 minuter långt. Men du kommer vilja höra mer och gå mer. Denna är guld värd!!

“A bomb explodes in Inverness station, and you’re given a package that could save the world. To stay alive, you’ll need to walk the length of the UK. The Walk is more than just a great pedometer/step counter — it’s a way to turn walking into a journey, a challenge, and a rip-roaring adventure.” 

The Walk: Fitness Tracker Game - screenshotThe Walk: Fitness Tracker Game - screenshotThe Walk: Fitness Tracker Game - screenshot

 

läs mer här : https://www.thewalkgame.com/

USA godis

Jaaaaaaamen när man glott på för mycke amerikanska serier,filmer,spel,  u name it så kan man inte låta bli  o suckta efter amerikanskt godis. Såååååå vi beställde hem lite från usagodis.se  . Såg mest fram emot Twiiiiiiiinkiiiiiiiiiiiiies!!

Nu var dom inte så jäkla goa som jag hade önskat, dom ser godare ut på film. Nästa gång hoppas jag få smaka snowballs!!!!!! hahaha.   Planerna  är väl att åka till USA i framtiden, tänk er o bara få testa deras konstiga mat.

CAM00883 IMG-20140320-WA0005

 

//  Tjockisen

Fokus på annat.

Jag har absolut inte varit direkt aktiv här på bloggen, spelar gör jag som förr men mycket tankar och jobb har hamnat i fokus.  Att skriva har alltid varit bland de bästa jag vet. Jag har alltid haft ett block där jag skriver ner allt, som en dagbok men inte lika öppen.  Att skriva är ett sätt för mig att avsluta ett kapitel, släppa det onda/goda och blicka vidare. En typ av bearbetningsprocess, så som spel hjälper mig i många lägen. Även om min svenska är kass och jag är särskrivningens gudinna men det hindrar mig inte från skrivandet.

Bloggen har haft ett fokus på spelandet och tekniken som är mina främsta intressen, men jag känner just nu att jag vill skriva av mig här, jag vill att ni ska vara en del av min resa mot mina mål här i livet. Jag vet ju att ni är den bästa peppen jag har i mitt liv.

Jag är grym på att peppa andra och vara väldens mest positiva människa när det gäller andra, jag ser bara fördelar det finns inga motgångar och jag finns alltid där för er som behöver min hjälp.  Mitt problem är att jag är min värsta fiende,  när det kommer till mina drömmar och mål så tänker jag automatiskt “nej jag kan aldrig”  “jag är inte lika bra”. Det har blivit mycket bättre ju äldre jag har blivit men denna negativa syn på mig själv är någonting jag får arbeta med dagligen.  Nu är det dax att se på mig själv  med positiva ögon, Jag är grym och jag kan göra det precis som alla andra.

Hoppas ni hänger med på min resa & kom ihåg att ni är grymma! :)

cool-book-story-end-power

 

 

“Dina vänner online är en illusion.En vägg”

Fina flickor spelar inte spel, fina flickor sitter inte vid datorn, fina flickor ska vara ute i verkligheten inte slösa bort sin tid framför datorn med någonting som hon kallar “vänner”. Om flickan känner tryggheten och ärligheten hos vännerna online så är det något riktigt fel?!.  Är jag psykisksjuk som hellre spenderar min fritid med ärliga,vettiga människor online, människor som jag alltid har kul med?  Jag trodde dessa fördommar inte existerade längre. Men detta gjorde mig provocerad till max. Speciellt när det var just internet, spelen och vännerna online som byggt upp mig till den starka individ jag idag är. Sen att jag ska vara “dum” för att jag “håller på som jag gör” =  spelar spel och snackar med folk på TS  på min fritid.   Låt mig då vara dum och låt mig då slösa mitt liv framför datorn. Jag älskar det och njuter varje sekund.  Mina vänner online är ingen illusion, jag har fler äkta vänner online än dom flesta andra har irl. Fast vänta här nu .. Mina online vänner finns ju även i verkligheten, dom är ingen vägg,  tack vare internet och spelen så har jag vänner över hela världen.  En enorm gåva! idioti

sen avslutade människan konversationen med att säga “jag var jättekär i dig”  som om jag skulle smälta som smör i skolsken.  Åk tillbax till 80talet med dig och kom tillbax när du klarat första banan i tetris…

 

Ett liv utan internet är inget liv!

Hej Internet. Nu har jag dig i mina händer i fem minuter innan du dör. Du har mer eller mindre varit död i två veckor om inte mer. Känner mig otillräcklig.. Jag har gjort allt.. Jag har startat om dig. Jag har dragit ut sladden.. Som om nu de skulle hjälpa.. Jag vet när min teknik är död.  Men jag kan inte göra HLR på dig när du redan är ett stendött modem.

Comhem.. jag gillar dig inte längre.  Jag blir tokig när jag inte kan lira.. Jag har nu inte haft möjligheten till detta på över två veckor kan inte ens socialisera mig online. Jag finns inte längre!   (oroa er inte jag sitter här o ler lika glatt ändå)

MEEEEEEEEEEN nu märker man hur man verkligen behöver internet i sitt liv. Till allt.. aldrig tidigare har jag lagt en tanke på att min musik är online, netflix är online, vännerna är online, hela mitt liv är online.  Skrev ett fint litet inlägg till comhem på fejjan.

comhem

 

Den här Queen texten är mer passande : 

each morning I get up I die a little
Can barely stand on my feet
Take a look in the mirror and cry 
Lord what you’re doing to me
I have spent all my years in believing you comhem
But I just can’t get no relief, Lord!
Somebody ooh somebody 
Can anybody find me some interneeeeeeet som fungerar ?